PLUSS PÅ STICKAN !
JAAAAAAAAAAA , Izack ska bli storebror !
Lycka !
Men lyckan varade inte jätte länge .. Fick en jobbig period .. en sån där som många kanske inte vill prata om .
Då man önskar att man aldrig vart gravid .. ( de får man ju inte tänka , tänk på alla som inte kan men vill ... osv osv . )
Min första tid som gravid den här gången gjorde mig väldigt sjuk ... hamnade i en djup depression , låg i sängen dag ut & dag in .. kräktes ständigt & vart stort sett helt apatisk .
Mina dagar bestod av att gråta , spy & käna ett fruktansvärd hunger , jag ville äta men kunde inte .
Det absolut enda jag kunde få i mig på flera veckor var MJÖLK! ( som jag efter en stund sen kräktes upp igen )
Jag valde att inte höra av mig för att få vård i början då alla sa att det var ett helt normalt tillstånd .. vissa mår bättre än andra i sin graviditet .. det var inget konstigt!
Jag hade de väl lite jobbigare då .. men inget att gnälla över jag fick ju i mig vätska i form av mjölk iaf .
Min vardag beståd av att få ångest över middagen som jag ville äta men inte kunde äta . Jag satt o grät med två riskorn på gaffeln .. Det gick baar inte att få ner . !!
Jag kunde inte tänka klart , jag såg suddigt och tog mig knappt från sängen till toaletten . Jag var helt slut .. min kropp var totalt tömd på energi & näring .
Föröskte med tabletter för åksjuka & åksjuke armband men inget hjälpte .
Efter ett tag så ringde jag våran Barnmorska .. hon hörde hur dålig jag var och hjälpt mig med att få en akut tid på kvinnokliniken ( Akademiska sjukhuset ) Jag Orkade knappt gå .
Jag fattade inte vad de sa .. minns att jag skulle göra ett urinprov .. sen fick jag ligga ner ! Hörde att de pratade något om att " kroppen hade försatt sig i svält " och att jag hade brist på vätska .
Jag vart inlagd med dropp . Där var min vändning ...
Jag hade fått något de kallar : HYPEREMESIS
Jag vart sjukskriven men kom snart på benen igen då jag fått dropp . .. men jag orkade inte mycket och kunde fortfarande inte äta mycket . Illamående men på en mer normal nivå .. fick utskrivna tabletter för att må bättre men mådde bara mer illa av dom så jag skippade de .
Tom v 20 - 21 mådde jag kraftigt lilla och fic knoga välja VAD & NÄR jag kunde äta .
Idag mår jag bra från illamåendet v 28 . Jag kan äta & jag äter det mesta ..
Nu har jag svårt att tänka mig hur dåligt jag verkligen mådde .. både psykiskt & fysiskt i början .
Mår man så dåligt så tveka inte o söka hjälp helst tidigare än vad jag gjorde ... lyssna inte så mycket på andra .. lyssna på din magkänsla !
Men vi har en livlig bebis att vänta oss .. de sparkar hej vilt om dagarna .. vi längtars otroligt mycket efter att få möta den lill* .. <3
